Heart on abstract background

Igår hälsade jag på min man igen. När jag träffar honom känner jag mig hel, och tiden bara flyger iväg. Vi pratar och skrattar precis som vanligt, på samma sätt som vi alltid har gjort. Precis som om döden inte nosar oss i hasorna, och som om vi inte håller på att förlora mot tiden. Vi planerar resor till Paris och London och vilka växter vi ska ha i vår trädgård i sommar. Vi talar om att kaffebryggaren håller på att gå sönder, och vilken modell som vi ska köpa. Vi talar om den goda mat som vi ska laga med krafter som ingen av oss längre har.

När jag är ensam hemma går tiden så långsamt. Sekundvisaren tycks ha fastnat i kola på urtavlan, samtidigt som sorgen och hopplösheten äter upp mig. Och jag vet att min lilla man känner det på samma sätt på sitt håll. Personalen har berättat att allt han ideligen frågar efter mig, och efter en telefon som han kan använda för att ringa mig. De låter honom ringa på personaltelefonen, trots att det egentligen inte är tillåtet. Och när vi pratar med varandra i telefonen eller träffas vid mina besök, så gråter vi båda två av lycka. För det känns som om vi har varit ifrån varandra i en evighet. 

Min mans hjärtsvikt är sämre, för nu är huden alldeles kall. Snälla lilla hjärta fortsätt att slå! För min mans skull, för min skull och för kärlekens skull. 

6 comments

  1. Vad bra att ni har drömmar ihop. Även fast det så klart är jätte jobbigt att de kanske inte kan uppfyllas. Men att ha en dröm, något att se fram emot och tillsammans prata om det, det tror jag är jätte bra.

    Jag drömmer ju om att få jobba som sjuksköterska igen. Just nu vet jag att det inte kommer gå, det kanske aldrig kommer gå. Men att ha drömmar håller liv i en.

    Tack för att du tycker att mina bilder är fina. Jag använder bara mobilkameran. jag har en riktigt och bra kamera, men den använder jag om jag ska göra nåt speciellt och går ut för att fota. Men sådana där ögonblicksbilder på himlen och på mina katter då tycker jag mobilen funkar riktigt bra.

    Kram till dig.

    Liked by 1 person

    1. Ja, det är nog bra att ha drömmar även om de inte kan uppfyllas. Att drömma ger oss ändå någon form av hopp och något att kämpa för. Jag håller verkligen mina tummar för att du ska kunna arbeta som sjuksköterska igen. Kanske kan det fungera att arbeta 25% lite längre fram? Det skulle verkligen vara en stor vinst för vården! Du är en sådan fin och empatisk människa och därför vet jag att du också är en fantastisk sjuksköterska.
      Ja, du har verkligen en bra mobilkamera och du är också duktig på att ta bilder. Kanske har du någon dröm som gäller fotograferandet också?
      Stort tack för att du läste inlägget och för din kommentar! Kram!

      Gilla

  2. Fortsätt att leva i nuet, ni verkar ha det så fint ihop.
    Det är så med oss alla att det vi har är här och nu! Ingen vet turordningen.
    När mamma blev sjuk sa läkaren mot slutet (det tog över 2 år från diagnos till slutet) att hon inte trodde att hon skulle överleva första omgången med bromsmedicin. Alltså ca 3 mån, tur att hon inte sa ngt för facit visade ju ngt annat. Försök att njuta tillsammans, kram

    Liked by 1 person

    1. Ja, du har helt rätt!! Det enda vi kan göra är att leva här och nu. Och det här med din mamma visar ju verkligen att det inte är helt omöjligt att klara av sådant som andra finner som osannolikt. Tack för att du berättar om din mamma för mig! Det hjälper mig verkligen i min situation. Stort tack för att du läste mitt inlägg och för din kommentar! Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s