En stor svårighet för mig som patient, har varit att försöka att få ut min journal. Jag har frågat om det vid några tillfällen. En gång gick jag till den psykiatriska akutmottagningen och gjorde en förfrågan. Det svar som jag då omedelbart fick (av en mentalskötare eller sjuksköterska), utan att någon ens hade slagit upp mig, var att det inte går. Jag fick ingen motivering alls, utan enbart detta faktum redovisat. Jag blev verkligen förtvivlad eftersom jag var inne i en mycket stabil period, och ville använda journalen som hjälp för att friska upp mitt eget minne så att jag kunde skriva min bok. 

När jag kom hem igen ringde jag till min syster som är jurist. Hon berättade då för mig om de rättigheter som jag har. Några dagar senare gick jag därför tillbaka till akutmottagningen och begärde ut journalen igen, och sade också att jag har konsulterat en jurist som menar att jag som patient har rätt att begära ut den och att jag åtminstone ska kunna få ett beslut gällande min förfrågan. Jag begärde vid detta tillfälle ut hela journalen. Till sist fick jag ut några sidor ur den, men ingen motivering till varför jag inte fick ut den resterande delen, trots att jag hade sagt att jag ville ha ett skriftligt beslut. 

En gång lämnade jag in en skriftlig förfrågan om att få ut journalen till en läkare inom slutenvården. Eftersom jag inte fick något svar på min begäran, ringde jag till min syster igen. Hon pratade med vårdavdelningen där jag vistades, och till slut visade det sig att avdelningen hade slarvat bort min lapp.

Jag har tyvärr varit med om en för mig extremt traumatisk upplevelse (som bryter mot ett stort antal etiska riktlinjer) inom slutenvården. Det som är värst för mig är att veta att den som utsatte mig för detta har skrivit i min journal, och att jag aldrig har fått veta vad som skrivits om mig i relation till denna händelse. Det är ytterligare en anledning till att jag aldrig mer vill söka inom slutenvården.