Lämna mig inte ensam kvar,
i en dyster och enslig värld.
Jag vet att du måste resa bort,
det blir ditt livs sista färd. 

Du gruvar dig inte för vägen dit,
men du oroar dig för mig.
Kärleken förbliver alltid kvar,    
trots allt annat som sviker dig. 

Säg finns det ett liv i himmelen,
eller träffas vi inte mer?
Behövs inte Gud vår skapare,
för att förklara det som sker? 

Fast kanske finns Gud ändå i det,
att jag ser dig precis som du var.
Att jag både i själ och hjärta förstår,
att din livsgärning nu är klar. 

Nu dröjer det inte länge alls,
tills Herren kommer hit ned.
Men lämna mig inte ensam kvar, 
jag måste få följa med. 

Ty trots allt det som du lärde mig,
ids jag ej det som avgör allt.
Jag kan inte andas utan dig,
då jag dränks i tårar av salt.

Ja, tiden är knapp för oss båda nu,
med ett timglas som snart runnit ut.
Äkta kärlek och ringar av guld,
finns kvar vid vår resas slut.

(”Depressed Lady” 2016-12-28)