— Lämna en kommentar

Vikten av att behandla en pågående kris- och sorgereaktion samt utmattning TILLSAMMANS med övrig psykisk problematik

När jag var hos doktorn fick jag reda på att jag lider av en krisreaktion. På 1177 kan man läsa att: 

”En kris är en möjlig reaktion på en förlust, sorg eller att något förändras mycket i livet. I samband med sorg eller ett svårt sjukdomsbesked är det vanligt att känna tomhet och förtvivlan. Du kan känna dig ensam, övergiven och uppleva att du har förlorat makten över ditt liv.

En kris är inte någon sjukdom utan en normal reaktion på en svår situation. Trots att det är en normal reaktion kan den vara så besvärlig att du behöver stöd, för att inte få mer allvarliga psykiska svårigheter.”
(https://www.1177.se/Kronoberg/Tema/Psykisk-halsa/Diagnoser-och-besvar/Kriser-och-svarigheter/Att-hamna-i-kris1/) [läst 2017-04-18]

Vidare kan man också läsa följande: 

”Att förlora sin partner efter ett långt liv tillsammans räknas som en av livets svåraste händelser.”
https://www.1177.se/Kronoberg/Tema/Senior/Forandrat-vardagsliv/Att-forlora-sin-livspartner-pa-aldre-dar/ [läst 2017-04-18]

Ovanstående citat beskriver min situation tämligen väl. Min man som jag har gjort allt tillsammans med i över 25 år, håller på att lämna mig. Jag vet inte hur framtiden kommer att te sig för någon av oss, hur jag ska orka med allt som behöver göras, om jag kan bo kvar i huset eller hur det ska bli med ekonomin. Jag vet inte vad som händer om jag blir sjuk eller hur jag ska klara mig utan det praktiska och känslomässiga stöd som min man har gett mig under alla år. Framtiden är just nu fylld av hotfulla åskmoln vars blixtar siktar rakt ner mot den plats där jag står. 

Det här är naturligtvis ingenting som är unikt för just mig, ty det drabbar tyvärr väldigt många människor varje år runt om i världen. Men jag måste verkligen säga att jag upplever att är mycket problematiskt att få adekvat hjälp då man som jag har har en psykisk sjukdom i botten samtidigt som man drabbas av en krisreaktion. För de tankar och känslor som man upplever, samt de beteenden som man uppvisar på grund av krisreaktionen tolkas så väldigt ofta som ENBART symptom på den psykiska sjukdom som man har diagnosticerats med. Förklaringen till symptomen kopplas således endast ihop med den psykiska sjukdom som de som ska behandla dig vet att du lider av. Psykiatrin kan då bortse då från att patienten i fråga är med om livsomvälvande händelser och står inför en situation som vederbörande inte kan hantera med hjälp av sina tidigare erfarenheter. Trots att en frisk person skulle kunna reagera precis just som man själv gör, bemöts man då på ett helt annat sätt!

En krisreaktion kan betraktas som en faktor som ökar risken för självmord. Känslor av förlust och sorg kan emellertid leda till att även en FRISK människa blir desperat och överväger att ta sitt liv. Men om man har emotionell instabil personlighetsstörning (-syndrom) eller borderline i botten är risken att de självmordstankar som uttrycks enbart ses som ett symptom på just personlighetsstörningen/-syndromet. Krisreaktionen sorteras bort, vilket gör att det är svårt att få det stöd som behövs både när det gäller praktiska och känslomässiga aspekter. Människor tänker på det du säger om att du inte orkar mer som ett hot (som ibland beskrivs ett utmärkande drag för emotionell instabil personlighetsstörning(-syndrom) eller borderline, och kanske också att du vanligtvis känner och uttrycker sig om självmord detta sätt. Men det behöver inte alls vara så! Kanske är det helt enkelt ett uttryck för den desperation, ovisshet, sorg och de praktiska svårigheter som även en frisk människa skulle kunna uppleva som övermäktiga.

Den som lider av en pågående krisreaktion, men också av utmattning kan ibland låta sitt hem förfalla och isolera sig helt från omvärlden. Det kan också vara fallet vid psykisk problematik av annat slag. Men det är viktigt att hålla i minnet att en individ inte behöver ha en personlighetsstörning (-syndrom) för att reagera så!! 

Att i förekommande fall INTE behandla en krisreaktion, sorg och utmattning TILLSAMMANS med underliggande psykisk problematik tror jag tar väldigt många liv som hade kunnat räddats bara individen hade betraktats ur ett helhetsperspektiv. När det gäller sorg skulle psykiatrin kunna se till att patienten kommer till en präst som ett komplement till övrig behandling av de känslomässiga aspekter som psykiatrin i bästa fall hjälper till att behandla. Det är också mycket viktigt att få hjälp med praktiska aspekter som behöver ordnas, så att inte utmattning tillkommer (till exempel av hemtjänsten). Dessutom är ovissheten om hur man ska klara av det praktiska en grund för självmordstankar. Det är viktigt att sätta in hjälpen i tid! Patienten kan också behöva få stöd när det gäller att komma till en läkare, som kan ta prover och ställa kompletterande diagnoser som kan vara till hjälp för till psykiatrin och övriga behandlande enheter.

Att se till helhetsbilden räddar liv!!

Sos - Lifebelt In The Storm - Help Concept

Emotionellt instabil personlighetsstörning - Borderline Nedstämdhet Självmord Sorg
— 4 kommentarer

Minnen

Så tungt livet känns just nu. Jag har legat i sängen hela dagen, och hur jag än anstränger mig så förmår jag inte mer än så. Jag skulle ha duschat och bytt lakan, men det går bara inte. Röran i huset är deprimerande, och det finns så mycket som jag borde göra. I morgon måste jag föröka att börja med räkningarna och hälsa på min man. Det dåliga samvetet tynger mig eftersom jag inte har orkat med det idag.

Men det är inte det värsta av allt. Det svåraste är att ligga intill min mans tomma säng och se hans skor, kläder samt sådant som han har snickrat. När jag öppnar frysen möts jag etiketter han har skrivit, som sitter på burkar av kryddor som han har samlat ihop och frusit in innan han blev dålig. När jag tittar ut i trädgården ser jag växthuset som han alltid har älskat att vara i och de växter som han med så stor omsorg har planterat i vår trädgård. Jag är omgiven av souvenirer som vi har köpt med oss från resor, och tekniska lösningar som min man har installerat i vårt hus. På de fotografier som finns ser jag yngre versioner av oss båda, som tycker att livet leker och det syns i våra ögon att vi inte har en aning om vad som kommer att drabba oss. Och när jag tittar på bilderna möter jag min mans skapa och intelligent blick, så som den såg ut innan han blev sjuk, varje gång som han har tittat in i kameran då kortet togs. Jag ser ett helt liv (eller två förresten) i fotografier och andra föremål som får liv genom mina minnen, och jag är så outsägligt ledsen för att dessa människor inte längre finns kvar.

Professional camera lens

I förrgår sa min mans biståndshandläggare att det inte finns någon plats på en korttidsenhet just nu, men igår ringde hon igen efter att ha pratat med min terapeut. Då gav hon ett annat besked, nämligen att det de skulle ordna en plats så att min man inte kommer hem på torsdag. Om jag hade någon som helst kraft kvar skulle jag ha tagit hem honom, men jag är helt enkelt helt slut på ett sätt som jag aldrig någonsin har varit tidigare.

Att ringa och meddela min man detta och att vi dessutom måste söka en plats på ett vård- och omsorgsboende gjorde att mitt redan sargade hjärta slutligen gick mitt itu. Idag är det precis som om jag har gett upp.

Min man förstår inte själv hur det är ställt med honom, och det är det enda som är positivt just nu. Jag sade till honom att vi måste ha det såhär tills någon av oss mår bättre, vilket ju faktiskt är sant. Det enda är att jag vet att ingen av oss kommer att göra det  Men vetskapen om det måste jag bära ensam.

Anhörigvård Nedstämdhet Sorg
— 2 kommentarer

Till min man

couple of wedding rings

Lämna mig inte ensam kvar,
i en dyster och enslig värld.
Jag vet att du måste resa bort,
det blir ditt livs sista färd. 

Du gruvar dig inte för vägen dit,
men du oroar dig för mig.
Kärleken förbliver alltid kvar,    
trots allt annat som sviker dig. 

Säg finns det ett liv i himmelen,
eller träffas vi inte mer?
Behövs inte Gud vår skapare,
för att förklara det som sker? 

Fast kanske finns Gud ändå i det,
att jag ser dig precis som du var.
Att jag både i själ och hjärta förstår,
att din livsgärning nu är klar. 

Nu dröjer det inte länge alls,
tills Herren kommer hit ned.
Men lämna mig inte ensam kvar, 
jag måste få följa med. 

Ty trots allt det som du lärde mig,
ids jag ej det som avgör allt.
Jag kan inte andas utan dig,
då jag dränks i tårar av salt.

Ja, tiden är knapp för oss båda nu,
med ett timglas som snart runnit ut.
Äkta kärlek och ringar av guld,
finns kvar vid vår resas slut.

(”Depressed Lady” 2016-12-28)

Död Dikter Sorg
— Lämna en kommentar

Ensam

fotolia_126276772_s

Tidigt i morse väcktes jag av min man som då undrade vad jag heter. Visserligen blev han så enormt glad när han förstod vem jag är, men det gör naturligtvis ändå väldigt ont i mig. När jag kom in i köket såg jag också att han hade lagat mat under natten, men han kom själv inte ihåg vad han hade gjort.

Nu ligger han i sängen och sover, och hjärtsvikten gör sig påmind vid precis varenda andetag. Det gurglar i bröstet av elaka vattendroppar som inte vill lämna kroppen, och av att livets låga håller på att brinna ut.

Min älskade man som en gång var så stark. Han som kunde förflytta berg med hjälp av sin enastående intelligens och med en vilja av järn. Han som skyddade mig mot precis allt.

I över 20 år har vi klätt granen tillsammans, men idag gjorde jag det alldeles ensam.

Anhörigvård Jul Sorg
— Lämna en kommentar

Tomhet

Stormy sky

Jag känner en tomhet, ett slags bottenlöst hål. Det känns som om jag precis har fått ett facit till mitt liv, en bekräftelse på att alla de svar som jag en gång nedtecknade är så långt ifrån sanningen som man någonsin kan komma.

Jag känner mig ensam om att ha misslyckats med det prov som kallas ”livet”. Kanske var det aldrig meningen att jag skulle klara mig. Sorgen över att inte lämna någonting efter mig är stark och obarmhärtig. Den är som ett åskmoln med skrämmande dunder och dödliga blixtar, som har fastnat enbart över mig. Samtidigt kommer ett regn som piskar mig över hela kroppen, och jag börjar skaka av köld. Alla andra levande väsen har sökt skydd, men jag står ensam kvar. För jag kan inte röra mig alls. Fötterna är fastfrusna i marken, och kroppen har stelnat. Precis bredvid mig ser jag hoppets låga för ett meningsfullt liv sakta slockna och dö ut.

Kvar finns tomheten, sorgen och maktlösheten.

 

Nedstämdhet Sorg
— Lämna en kommentar

Titanic

Titanic and Iceberg

Det känns som om min man och jag har stigit ombord på Titanic. Varje kväll när vi ska sova, undrar jag om vi båda verkligen kommer att vakna upp till en morgondag. Min man var med om ett mycket långt hjärtstopp i våras, och gick därmed från att vara synnerligen välfungerande samt intelligent till att behöva väldigt mycket hjälp. Nu innehåller vårt liv dagliga besök av hemtjänst, ett bostadsanpassat hus inklusive spisvakt och till och med ett cykellås på grinden vid trappan. 

Nedanstående stycken skrev jag till min man när han låg på sjukhuset:

” Nu ligger du i din säng, och jag sitter på en stol bredvid dig och lyssnar till de djupa andetag som du tar då du sover. Jag önskar att du i dina drömmar kan röra dig precis som du vill, i huset och i trädgården intill vårt hus, i Sverige och i världen. Att du åker bil, flyg och tåg, men framför allt det som du älskar allra mest: båt. Jag önskar att du då hör havet brusa och känner vinden gripa tag i mastens segel, samtidigt som solen värmer ditt ansikte. Jag önskar att drömmen för dig vidare till Thailand, där du njuter av att bada och rida på elefanter under tiden som du ser fram emot ytterligare resmål. Jag önskar att du drömmer om att du går och påtar i vår trädgård, du vet den där tiden på året då den är som allra vackrast. 

Men mest av allt önskar jag att dina drömmar ska bli till verklighet, och att tiden inte är slut. Trots att vi båda två är trötta nu, så fortsätter vi att kämpa. Och vi gör det för varandra. För jag vet att jag alltid finns med dig i dina drömmar, liksom du alltid står vid min sida i mina.” 

Det är nu några månader sedan jag skrev dessa ord, och idag vet vi att min mans prognos är katastrofal. Vi är utan tvekan på väg mot botten båda två, och allt vi har är en livbåt till mig. Jag skulle kunna rädda mig själv genom att placera honom på ett boende. Men jag kan inte göra det. Min man är min själsfrände, mitt liv och mitt ALLT. Men när jag tänker på allt som vi har gjort tillsammans och vår nu fleråriga resa genom livet, känns det åtminstone som om vi sjunker med flaggan  i topp.

Anhörigvård Död Sorg
— Lämna en kommentar

Styrka

Allee

Styrka är att möta de känslor som du upplever, när du på allvar förstår att någonting som du har önskat dig innerligt i livet, aldrig har varit avsett för just dig. Styrka är att leva med den sorg och smärta som insikten av detta faktum för med sig, samtidigt som du reser dig upp och försöker att göra det bästa du förmår av de förutsättningar som du har. Styrka är att trots en djup besvikelse inte ge upp, och alltjämt fokusera på känslor av uppskattning, ödmjukhet och tacksamhet när du betraktar ditt liv längs minnenas allé.

Sorg Styrka