Idag skulle min man och jag egentligen ha åkt iväg för att handla lite julklappar och ingredienser till det som ska bakas. Vi brukar inte köpa så många klappar, bara några till varandra samt till min syster med familj. Men tråkigt nog kom vi inte iväg till stan idag.

Min mans hjärnskada (som han ådrog sig i samband med hjärtstoppet), gör att i synnerhet hans tidsuppfattning påverkas. Kanske blir det bättre ii framtiden. Just nu gör emellertid min mans skada att han ofta går upp om nätterna för att laga mat eller ordna med någonting annat. Under natten till idag har vi båda sovit väldigt lite, och ingen av oss orkar därför åka till affären idag.

Nu har jag i alla fall kommit igång med att pynta lite här hemma, och samtidigt som jag gör det reser jag tillbaka i tiden och minns min barndoms jular. Min mamma och pappa bråkade väldigt ofta, och ett högexplosivt stridsämne precis vartenda år var julgranen. De bråkade om den stod snett, var för lång eller kort samt om huruvida några grenar skulle friseras och i sådant fall på vilket sätt. Förresten kom de väldigt ofta ihop sig om just granar. Jag minns en gång på landet då mamma tyckte att de granar som stod på tomten skymde utsikten för mycket, och hon bad därför min pappa att ta ned dem. När hon kom tillbaka till sommarstugan nästkommande gång fann hon att pappa hade sågat av den övre hälften på samtliga granar.

Jag och min man har tidigare alltid haft den arbetsfördelningen att jag sköter städningen, medan han ordnar med maten. Under juletider har det inneburit att jag har putsat och pyntat, medan han har förberett julmaten. I år kan det inte bli på det sättet, och istället måste jag nu förbereda allt. Ett stort problem i detta sammanhang är att jag har tagit mig igenom en stor del av livet utan att varken kunna laga mat eller baka. Då min man har med sig många traditioner från sitt föräldrahem när det gäller mat, är jag minst sagt orolig. Jag ska till exempel baka tult (den sort som han vill ha går inte att köpa) och rågsikt samt göra laxaladåb och egen sylta. Jag har idag studerat de recept som han brukar använda. Vissa av dem innehåller bara ingredienserna medan redogörelsen för tillvägagångssättet utelämnas. Dessutom anges måtten ibland som ”en slatt av” eller ”en slunk av”. Av detta kan jag konstatera att:

1. Som man bäddar får man ligga.
2. Om jag inte hade humor skulle jag inte vara i livet.