Water poured from a plastic bottle into a glass

Nu har min man kommit hem, och jag är överlycklig för det. Så fort han steg innanför dörren kändes allting plötsligen så mycket mindre skrämmande än det tidigare har gjort. Som genom ett trollslag krympte mina problem från stora vindruvor till små russin. 

Jag blev ordentligt uppskrämd av att ha influensan och vara alldeles ensam. Det är första gången på väldigt många år som jag har fått den överhuvudtaget. Jag är lite orolig för min kropp, eftersom jag verkligen inte har tagit hand om den under det senaste året. 

Nu kan jag faktiskt inte längre fortsätta med att äta och sova så lite som jag har gjort sedan min man blev sjuk. Jag har förresten inte motionerat heller. Fast jag tycks ändå ha fått en viss motion genom hanterandet av rullstolen och allt annat som jag har varit tvungen att uträtta. Men det har inte varit en hälsosam motion, utan istället en aktivitet utförd inom ett moln bestående av panik och kortisol. 

Idag när min man väckte mig upplevde jag en känsla som jag inte har upplevt på länge. Jag kände mig tacksam. Tacksam för all den hjälp som jag nu får av samhället och för den jag alltid har fått av min syster. Tacksam för att min man på något mirakulöst sätt kan skapa en illusion hos mig om att han fortfarande kan hjälpa mig, vilket har en lugnande inverkan. Tacksam för den fina stöttning som jag får av er här och av mina följare på Twitter. 

Den senaste tiden har jag varit så trött att jag inte har kunnat känna äkta tacksamhet eller glädje. Men i morse fick jag äntligen se en skymt av den jag var innan min man blev sjuk, en människa som jag aldrig trodde att jag skulle få se igen. Jag är glad för att min man och jag fortfarande lever och andas. Dessutom ser jag fram emot att vi i eftermiddag ska vara hemma och mysa tillsammans genom att titta på TV och äta ostbågar. Och det pirrar nästan i mig av förväntan när jag tänker på att vi ska ge oss ut på stan i morgon och bara ha ROLIGT! 

I några timmar har jag uppfattat glaset som är till hälften fyllt som halvfullt istället för halvtomt. Jag måste ta vara på det!

8 kommentarer

  1. Vi får ta vara på de ögonblicken. Då du glasklart ser allt som är värt att kämpa för. Och när du orkar vara helt närvarande i nuet! Önskar er en goo kväll och morgondag, kram

    Gillad av 1 person

    1. Ja, det får vi göra! Jag har ätit bra i några dagar och sovit hyfsat i natt. Jag får hjälp med det jag inte orkar, och vi har inga papper som måste åtgärdas precis just nu. Och min man är hemma. 🙂 Allt detta gör att världen ser helt annorlunda ut!! Stort tack för att du läste inlägget och för din kommentar! Önskar dig och maken en riktigt fin helg. Kram

      Gilla

  2. Vad roligt att läsa att du känner dig positiv trots allt. Läste nånstans idag, vet inte vart. Men att hjärnan tänker tacksamhet och att hjärtat känner tacksamhet och är både hjärnan och hjärtat fullt av allt som är jobbigt och den sorg man bär över att livet inte är eller blev som man trodde så är det väldigt svårt att känna de bra känslorna.

    Vad roligt att ni ska ut på stan imorgon, jag hoppas att det går bra. Och att ni får en riktigt myskväll ikväll med ostbågar 🙂 Ska ni kolla på let´s dance, som många andra?

    Tack för dina kommentarer, det är jobbigt och konstigt nu. Men tror inte att du behöver vara orolig över att jag ska göra mig något. Jag skriver mest om mina tankar och känslor och när det är så här jobbigt kan det vara lättare att se ett slut på det hela. Kanske gör så att jag snabbare kommer uppåt igen. På nåt sätt så går det 🙂

    Stor kram till dig.

    Gillad av 1 person

    1. Tack Maria! Jag tror att det där som du läste stämmer! Jag kan inte känna positiva känslor om jag sover och äter dåligt i kombination med att bara negativa saker händer. Och hinner eller orkar jag inte göra någonting roligt under mycket lång tid så blir det rent av omöjligt. Allt det svåra kväver de positiva känslorna och de negativa får istället bränsle av all panik och oro.

      Igår tittade vi på skidskytte som vi båda älskar. Vi började också titta på en TV- serie på Netflix som heter Dicte. Jag får med jämna mellanrum berätta för min man vad som har hänt tidigare i serien, men det fungerar ändå bra. Vi har också fått ett tips om Johan Falk-filmerna som ingen av oss har sett. Ikväll ska vi se om vi tycker om dem. Om du har Netflix är ett par tips från mig ”The Crown” och också ”The People v. O.J. Simpson” som jag själv har tittat på. Båda dessa serier tyckte jag var mycket bra. Kanske går de att se på något annat sätt än att använda sig av Netflix.

      Skönt att höra att jag inte behöver vara orolig för att du ska skada dig på något sätt!! Jag förstår precis hur du menar när det gäller att skriva av sig för att fortare må bättre igen eftersom jag gör detsamma. För mig känns det lättare att lämna vissa tankar bara jag formulerar mig i skriven text.

      Stort tack för att du läste mitt inlägg och för din kommentar! Önskar dig en fortsatt fin helg! Stor kram

      Gilla

      1. Jag har tyvärr inte Netflix, men Dicte har jag sett då det gick på tv, otroligt bra serie. Johan Falk filmerna är också otroligt bra. De är ju lite som en film serie det så det är bra om man ser dom i rätt ordning.
        Håller just nu på att kolla bla på The OA på en sida på nätet. Handlar om en ängel 🙂 Finns så mycket bra att se. Sen följer jag mycket på tv´n också 🙂
        Kram till dig.

        Gillad av 1 person

      2. Hej Maria!

        Ja, det finns verkligen mycket bra på TV. Så kul att höra att du tyckte om Dicte och Johan Falk-filmerna. Då kanske vi har lite liknande smak. Stort TACK för att du nämner The OA, som jag inte har hört talas om, och också för att du påtalar det här med ordningen på Johan Falk-filmerna. Önskar dig en fin kväll! 🙂 Kram

        Gilla

  3. Har du sett den nya serien som går nu, Innan vi dör, svensk som går på 1:an?
    Finns säkert på SVT play, rekommenderar verkligen den, kram

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar