JAAA!!!! Insatserna från hemtjänsten och boendestödet är nu beviljade! Efter alla dessa månaders kamp mot systemet får jag äntligen hjälp. Jag kan nästan inte tro att det är sant, och jag har läst igenom brevet som jag fick igår flera gånger. Det är så fantastiskt!! Jag får alltså hjälp med städning, tvättning och handling från hemtjänsten. Dessutom får jag boendestöd och någon som kan följa med mig till doktorn om jag skulle behöva. Och jag kommer att ha kvar min fina terapeut som är den som har hjälpt mig att ordna allt detta. Den tacksamhet jag känner mot de som på olika sätt har hjälpt mig och gentemot er som har läst och kommenterat denna blogg, kan inte beskrivas i ord. TACK!! Just nu känns det som om jag tillsammans med er har bestigit ett berg, och att jag faktiskt har kommit upp på toppen!
Jag är fortfarande sjuk, och det verkar vara luftrören och lungorna som är angripna. Igår kväll hade jag svårt att andas, trots luftrörsvidgande och fick sådana panikkänslor. Jag tänkte att det nog är slut med mig, och oroade mig väldigt mycket för vår katt. För om det värsta skulle inträffa så är det ju faktiskt ingen som skulle hitta mig förrän på torsdag, då min man kommer hem. Jag beslöt mig för att hälla upp flera skålar med mat och vatten till katten så att hon överlever fram tills dess.
Igår upplevde jag verkligen hur sårbar jag är. Och jag saknade så innerligt den människa som min man var innan han blev sjuk, han som kunde hjälpa mig. Jag insåg nog igår kväll rent känslomässigt att han inte längre finns. Men jag älskar min man lika mycket ändå.
Jag saknade också min mamma på ett sätt som jag inte har gjort på många år. Jag ville ringa upp till himlen och säga att hon måste komma ner och hjälpa mig. Jag saknade min mormor, morfar, farmor och farfar också. Och jag blev arg på livets villkor som tagit dem alla ifrån mig. Dessutom önskade att jag hade en pappa som var normal, som hade en förmåga till att bry sig om mig och min syster.
Sedan tänkte jag att det skulle vara oerhört grymt att behöva lämna jorden nu, precis när jag har fått veta att jag ska få hjälp. Men med tanke på hur mitt liv har sett ut, så är det inte någonting som skulle förvåna mig. Jag tänkte också att jag måste skriva ett brev till min syster. Sedan somnade jag, och vaknade upp igen på morgonen. Men jag badade inte i svett som jag gjorde när jag vaknade igår.
Håll en tumme för att det vänder nu och också för att jag får vara frisk! För första gången på länge känner jag nu faktiskt både hopp och glädje.
DEPRESSED LADY 
Jaa, vad glad jag blir att du fått hjälpen beviljad! Att kunna släppa oron för dessa måsten som städning och handling mm kanske gör så att du får mer ork till bra saker. Hoppas att du får bra kontakt med dom på boendestödet och att de kan hjälpa dig med det som du behöver just då. Jag har haft boendestöd i två omgångar, första gången funkade det toppen. Andra gången fick jag en annan grupp och då blev det inte riktigt lika bra. Men det är så bra att de finns.
Jobbigt för dig att vara sjuk mitt upp i allt detta också, men vila och vätska så hoppas jag att du snart blir bra.
Även fast mycket är skit och mörk så finns det ju iaf lite ljus här och där. Kram till dig.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla! Ja, det är precis så jag tänker. Nu kan jag äntligen hinna med saker som är roliga också. Det går helt enkelt inte att orka ordna med allt praktiskt, besöka min man OCH göra sådant som jag själv skulle vilja göra. Det blir alltid det sista som jag måste stryka. Så detta är verkligen en oerhörd lättnad!
Tack för att du delar med dig om dina erfarenheter om boendestödet! Det är nog så som med mycket annat att boendestödet kan fungera väldigt olika beroende på hur man passar ihop. Personkemin är mycket viktig, och kanske har de som arbetar de i olika grupperna lite olika syn på hur deras arbetsuppgifter ska skötas. Jag hoppas på lite tur när gäller det.
Ja, att vara sjuk är det absolut värsta jag vet, och är man dessutom ensam så är det ännu värre. Igår åt jag glass hela dagen, men idag har jag kunnat äta lite riktig mat i alla fall. Men jag mår fortfarande väldigt dåligt och orkar inte vara uppe, utan ligger i sängen och tittar på skidor.
Ja, mycket är väldigt svårt och mörkt nu, och jag känner att jag inte orkar med mer elände. Nu är det nästan ett år sedan min man fick sitt hjärtstopp och min kropp säger nu ifrån. Jag önskar naturligtvis att jag hade fått hjälp tidigare, men hoppas att det inte är för sent. Äntligen! 🙂 Hoppas också att mitt lidande i alla fall kan innebära att någon annan slipper uppleva det.
Önskar dig en fin eftermiddag och kväll. Stort tack för att du läste inlägget och för din kommentar. Kram!
GillaGilla
Va glad jag blir! Skönt att en del bördor tas från dina axlar.
Och vad värdefullt att du får behålla din terapeut.
Den förkylning/influensa har varit svår för många att bli av med. Är själv sjuk för andra gången på en månad. Brukar aldrig få igen det så snabbt.
Det är en del vuxna som fått lunginflammation av den.
Vänta inte för länge med att gå till läkare om du fortsätter att känna problem med lungorna, kram
GillaGillad av 1 person
Tack fina Anki!! Jag är så tacksam för dina ord och för din stöttning!!
Ja, det är ju för väl med terapeuten också. För om hon inte hade ställt upp som hon gjort så hade jag inte fått all denna hjälp.
Åh, nej är du också sjuk! 😦 Och för andra gången på en månad också! Vilket elände. Hoppas verkligen att du får må bättre snart!
Ja, det här känns helt klart som någonting mer än en förkylning. Det var länge sedan jag mådde så dåligt. Det är nog influensan. Min man har som tur är vaccinerat sig.
Tack för att du talar om det här med lunginflammationen. Ja, jag får helt enkelt ta mig till en läkare om det kvarstår. Jag håller tummarna för att både du och jag slipper det!
Tack för att du läste inlägget och för din kommentar! Krya på dig!! Stor kram
GillaGilla