Under ett par veckor har jag lidit av en trötthet som nästan helt har förlamat mig. Igår fick jag emellertid veta att min systers knöl inte är farlig, och då släppte en oerhört tung sten från mitt hjärta. Jag är verkligen så oändligt tacksam för att hon är frisk!!
Min man kommer hem på torsdag och jag är väldigt nervös för att jag inte ska orka att genomföra allt som behöver göras under den vecka som han är hemma. Jag är trött på ett sätt som jag aldrig har upplevt tidigare. Det är en i grunden djup trötthet som inte har givit vika, trots att jag har vilat mycket sedan min man åkte in på korttidsenheten. Jag sover heller inte alls bra på nätterna och har börjat att drömma fruktansvärda mardrömmar. Jag vaknar så ofta av att jag skriker och är alldeles genomsvettig. Otäckt!!
Nu befinner sig min man på avdelningen för växelvård. Jag var och hälsade på honom i förrgår och upplevde att personalen inte alls var lika tillmötesgående och trevliga som på den förra avdelningen (korttidsenheten). Jag var väldigt ledsen när jag gick därifrån, och kan inte riktigt förstå varför jag låter deras agerande påverka mig så.
På tisdag ska min man och jag ha ett möte tillsammans med min terapeut och min mans biståndshandläggare igen. Jag tror att både psykiatrin och biståndshandläggaren menar att även växelvård blir för tungt för mig och därför ska en utredning inledas. I fredags när jag fick reda på detta drabbades jag av en fruktansvärd ångest. Det känns som om vi själva tappar kontrollen och rätten att bestämma över hur vi vill ha det.
Jag borde ha svarat på flera meddelanden och lagt ner mer tid på bloggen. Så om du läser detta och undrar varför jag inte har svarat eller kontaktat dig så ber jag om ursäkt för det. Jag är helt enkelt utmattad.
DEPRESSED LADY 
Du behöver inte be om ursäkt, du skriver när du själv vill. Men tack iaf att du tittat in hos mig och kommenterat.
Tröttheten du beskriver låter ju lite som utmattning. Då det varit alldeles för mycket ett tag och tillslut så orkar inte kroppen och knoppen mer och då hjälper det inte att vila eller sova heller. Men om du sover dålig så får du ju sämre återhämtning.
Har inget vidare bra tips på dessa mardrömmar, har också fortfarande hemska nästan varje natt och det tar tid innan den otäcka känslan försvunnit och jag kan försöka somna om. Men nåt som kan funka är att kanske kliva upp, tända lampan, läsa en stund eller kolla lite på mobilen för att få tankarna på annat än mardrömmen.
Som svar på dina kommentarer så har jag haft det så här förut, låg inne på LPT i 7 månader förra hösten/vintern, så det är ändå ett år sedan de gick över, eller iaf minskat. Jag har inte börjat med medicinen än för är ganska fast vid att alternativet är värre, så isf får de prova att ge mig nåt annat så länge tills jag kommer på andra tankar och kanske kan börja med denna igen. Min kp kommer imorgon igen, så får se vad hon säger då.
GillaGilla
Ja, du har nog rätt i att det är utmattning. Tack för tipsen när det gäller mardrömmarna! Jag ska prova detta.
Så tråkigt att höra att du har varit tvungen att tillbringa så mycket tid på sjukhus! Jag håller verkligen tummarna för att du ska få må bättre nu och för att det fungerar utan medicin alternativt att du får en annan som inte har sådana biverkningar. Skönt att din kp kommer så ofta!! Stort tack för att du läste inlägget och för din kommentar!
GillaGilla