Jag har varit yr i huvudet under ett par dagar och jag har därför inte orkat skriva någonting. Idag har jag dock varit och hälsat på min man igen. Innan jag gick åkte till honom köpte jag en röd ros, en mugg med hjärtan på samt ett kort. När jag kom till korttidsenheten åt min man och jag lite mat och firade alla hjärtans dag.

Nu under eftermiddagen har jag också fått veta att växelvården är beviljad. Dessutom ska min terapeut tillsammans med biståndshandläggaren för psykiatrin besöka hemtjänsten och informera om min bakgrund samt min psykiska ohälsa/sjukdom. Jag har också fått boendestöd, men övriga åtgärder tar det lite längre tid att få besked om. Det är bara att fortsätta att hålla tummarna.

Jag har gett min man en demenssäker mobiltelefon (han lider dock inte av demens, men hjärnskadan yttrar sig på ungefär samma sätt). Han ringer mig nu ca 25-30 gånger per dag och eftersom jag är så trött beslutade jag mig igår för att jag är tvungen att stänga av ringsignalen ibland. Min terapeut och jag har talat om ett annat alternativ, nämligen att låta personalen ta mobilen under vissa perioder vilket gör att min man bara kan ringa mig vid vissa tidpunkter. Jag klarar dock inte av detta eftersom jag är så rädd att inte få tag på honom. I hela mitt vuxna liv har han precis varenda gång som jag har oroat mig för någonting sagt att ”det kommer att ordna sig”. Och det har det ju alltid gjort. Denna gång kanske det inte gör det, men så fort jag hör honom säga det så mår jag bättre ändå.

Just nu håller jag på med denna eländiga momsdeklaration och problemet är att jag inte har någon aning om vad som har hänt i företaget innan min man blev sjuk. Huset ser ut som ett slagfält, så det är inte direkt lätt att hitta någonting här heller.

Jag önskar er alla en fin alla hjärtans dag!