Jag är den mest misslyckade människa som någonsin har funnits i universums historia. Hur är det möjligt att bli så ond, ful, vedervärdig och hemsk som jag? Hur lyckas jag överhuvudtaget med konststycket att vara så fullständigt värdelös? Och hur kan alla andra vara så duktiga, produktiva, goda och fina? Jag förstår inte det här. Det är helt obegripligt.
När jag är tillsammans med min man tänker jag inte så mycket på mina hemska egenskaper. Han får mig att känna mig så otroligt mycket bättre än vad jag i själva verket är. I hans sällskap känner jag mig så oerhört älskad och speciell. Även om jag själv inte tycker att jag är varken duktig, fin eller god så vet jag att han tycker att jag är det. Och det räcker för att jag ska orka fortsätta leva.
Sedan i tisdags har jag hälsat på min man två gånger (jag var där idag också), och talat i telefonen med honom fyra gånger. Trots det är jag redan färdig att ge upp. Jag klarar mig helt enkelt inte utan honom hos mig, varken praktiskt eller känslomässigt. Det är omöjligt. Och om hans liv tar slut kommer mitt också att göra det.
Jag måste börja att städa upp efter oss i huset. Vi har samlat på oss så mycket skräp.
DEPRESSED LADY 
Det är depressionen som talar och dina diagnoser (vet inte hur det är att leva med dem) men förstår utifrån dina beskrivningar att de nog ställer till en del.
Du är ! väldigt bra på att skriva att hantera språket, och du har säkert genom åren varit en fru som din man älskat/älskar mycket.
Jag tror att man kan klara mer än man nånsin trodde var möjligt me kan ju inte för en sekund förstå din situation fullt ut, då jag ej varit i den.
Mina föräldrar har varit ihop sen tonåren och fick mig tidigt. Mamma dog för 2 år sen i cancer. Pappa kämpar och det har bitvis varit väldigt svårt, men det går sakta sakta framåt. Kram
GillaGillad av 1 person
Hej fina du! Tack snälla för dina ord, som stärker mig mycket.
Jag beklagar verkligen detta med din mamma!! Jag förstår att det måste vara mycket svårt för er. Skönt att höra att det trots allt går framåt för din pappa. Så starkt av honom att kämpa och ta sig igenom det!! Det inspirerar mig i min situation.
Jag tror inte att min man någonsin mer kan vara hemma på heltid, och därför känns det nu som om jag håller på att mista honom. Men dina ord och din stöttning hjälper mig att orka fortsätta kämpa och att försöka att klara mer än vad jag någonsin har trott vara möjligt. Stort tack för att du läste inlägget och för din kommentar! Kram
GillaGilla
Hej!
Utav vad jag läst på din blogg, inte bara det här inlägget, så tycker iallafall jag att du är allt annat än ond och misslyckad. En ond människa gör inte allt det du gör för din man, en misslyckad människa ordnar inte allt det du har gjort för din man. Tycker att du inte är särskilt rättvis mot dig själv och definitivt alldeles för hård mot dig själv.
Kanske är det inte bara bågarna som måste fixas på dina glasögon, du ska nog se över dina linser i dem också så att du börjar se världen positivt med och inte bara så negativt.
En väldigt klok människa sa till mig vid ett tillfälle få jag inte var på min ljusaste plats att om jag började fokusera på det positiva och det som faktiskt fungerade så skulle det andra med tiden också börja fungera och inte vara så negativt. Men om jag fortsatte att bara tänka negativt så skulle det bara bli negativa och bara gå utför.
Det var inte så lätt, och är det fortfarande inte alltid, men jag har tagit till mig rådet och försöker leva efter det och visst har jag mörka stunder ibland men inte som då. Nu tycker jag mitt liv för det mesta är riktigt skapligt, men jag ska inte ljuga, det var inte en lätt resa tillbaka men det var verkligen värt allt. Så ge inte upp, snälla det vore både synd och tråkigt.
GillaGillad av 1 person
Hej Johan!
Ja, det var en mycket klok människa som du mötte som gav dig rådet om att fokusera på det som är positivt. Jag är väldigt tacksam för att du vidarebefordar det rådet till mig och jag ska verkligen försöka att leva efter det också. Kanske är det en bra idé att börja varje morgon med att tänka ut tre saker som är positiva. Då bär jag ju med mig det under dagen. Idag tänker jag att 1. Jag har min man och min syster som båda älskar mig. 2. Jag har nyligen blivit moster och gudmor till min lilla systerdotter. 3. Jag har en liten katt som håller mig sällskap när min man inte är hemma.
Jag förstår att min resa också kommer att bli svår, men jag ska genomföra den och inte ge upp på vägen. Jag ska dessutom arbeta på att inte vara för hård mot mig själv. Stort tack för att du läste mitt inlägg och för din kommentar!! Jag önskar dig en fin dag.
GillaGilla
Kära vän. Jag känner så i väl dom känslorna. Men glöm inte att det är känslor och inte sanning. Jag känner inte dig men vet tillräckligt för att veta att du inte är en misslyckad, ond, ful, vedervärdig hemsk människa som du säger att du är. Jag vet att du har empati för andra och det har man inte om man är ond. Du tänker på andras väl före dig själv, det gör inte en hemsk människa.
Är det inte så att din man verkligen ser vilken sorts människa du är och det är därför han älskar dig? Han ser den där fina, vackra, omtänksamma människan i dig. Det är den du är.
Be dina elaka tankar om dig att dra år %¤#%¤.
❤
GillaGillad av 1 person
Hej fina vän! Du har helt rätt i att jag inte ska glömma att det är mina känslor som talar till mig, och att det inte är sanningen. Det är precis som om jag ramlar ner i ett hål ibland och nästan drunknar i mina negativa tankar och känslor om mig själv. Men idag börjar jag dagen med att be dem dra åt år %¤#%¤. 😀
Jag är så oerhört tacksam för din förståelse och för dina fina ord. De hjälper mig verkligen i denna svåra situation som jag nu befinner mig i. Jag bär med mig att jag är den som min man ser, och det gör att jag mår bättre och orkar fortsätta kämpa. Stort tack för att du läste mitt inlägg, och för din kommentar! ❤️
GillaGilla
Som sagt, det är inte dina egna tankar, det är dom sjuka elakartade som tränger igenom då du inte har något försvar. Instämmer med det klyshiga, det kommer att vända, hoppas att den snälla ängeln på axeln segrar till slut!
Tänk på att vi som har det såhär ibland, är starkare än dom som inte har det så.. Kram!
GillaGillad av 1 person
Det har du verkligen rätt i, vi är faktiskt starkare än de som inte har det såhär under vissa perioder i livet. Och just nu har jag nästan inget försvar alls, och då mår jag så väldigt mycket sämre än annars. Tack snälla för att du läste inlägget och för din kommentar som hjälper mig att hålla ut när det är svårt! Kram!
GillaGilla