Igår hade jag feber och ont i halsen, och jag mår inget vidare idag heller. I morse vaknade vi klockan 02.50, och det känns som om min långvariga sömnbrist nu verkligen börjar att ta ut sin rätt. Jag har svårt att skriva eftersom orden trycks ihop i mitt huvud och rytmen som meningarna brukar bilda verkar ha kommit i otakt.
Min man går upp och äter på nätterna, vilket gör att jag inte alltid får tillräckligt med mat. Det som finns kvar låter jag min man äta på dagarna, medan jag själv äter vaniljyoghurt och flingor. Jag lider inte så mycket av det, men det gör jag däremot av hemtjänstens anklagande blickar. Den enda som blir dömd för att det ibland inte finns tillräckligt med mat och för att det ser ut som det gör här hemma, är ju jag. Jag måste försöka att strunta i det, men det är svårt när jag är så trött.
Hemtjänsten har varit här och tvättat så att min man har rena kläder, men jag har inte orkat tvätta mina. När jag väl får lite kraft så att jag kan tvätta finns det ingen plats kvar att hänga upp kläderna på för torkning, eller så måste diskmaskinen köras istället. I vårt hus går det inte att köra flera maskiner samtidigt, eftersom det leder till överbelastning med påföljden att en säkring går. Det går inte ens att sätta på torkskåpet.
Min nästa terapitid är den 30:e januari, och den 2:a februari ska jag ha ett möte med min mans biståndshandläggare samt representanter från psykiatrin. Jag vet inte vad jag ska säga på det sistnämnda mötet. Jag skulle vilja avboka all hemtjänst eftersom jag bara vill vara ifred. Det känns som om det går åt mer energi för mig att lyckas strunta i vissa ur personalstyrkans dömande av mig, än det gör att själv utföra deras sysslor för min man.
Igår kom det en inbjudan till ett medlemsmöte för RSMH, och jag känner mig så ledsen för att jag inte kan gå på det. Jag saknar min frihet alltför mycket, men älskar samtidigt också min man alltför djupt. Mitt liv är en olösbar ekvation, en omöjlig situation med ett katastrofalt slut. Hur jag än väljer kommer jag att gå under, vilket borde skapa en känsla av panik hos mig. Men det gör det inte, jag vill bara att detta ska få ett slut.
DEPRESSED LADY 
Vad jobbigt med feber uppe på allt. Hoppas du kryar på dig från det snart. Du behöver inget extra som gör tillvaron jobbig nu.
Vet hemtjänsten om att du också mår dåligt? Tänkte också på om de dömande blickarna kan vara dina egna höga krav på att allt ska vara bra. Annars tror jag att det kan vara jätte bra att prata med dom när du känner att de ger dömande blickar att säga då att ja det finns inte så mycket mat hemma för jag mår inte bra och har inte orkat handla tex. Kan dom hjälpa dig?
Katten mår precis som vanligt, de kräks ju ibland och det är helt normalt. Min långhåriga kräks oftare för hon får väl större hår bollar. Det låter bara lite otrevligt hehe.
Jag är trött och seg idag också, så idag blir det ingen promenad. Orkar verkligen inte.
Tack för dina kommentarer, dom gör mig så glad 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Hej Maria! Tack så mycket! Idag känns det lite bättre än igår.
De flesta i hemtjänsten vet att jag inte mår bra, fast inte hur illa det faktiskt är. Några av dem gör det som de kan för att underlätta för mig (t ex genom att ta ut soporna). Jag upplever att de yngre har mer förståelse för min situation. Men det är en mycket bra idé om att förtydliga den ytterligare, t ex genom att förklara att jag inte orkar handla på grund av mitt psykiska mående.
Hemtjänsten kan inte hjälpa mig mer just nu, men jag ska ha ett möte med biståndshandläggaren för min man och representanter från psykiatrin den 2/2. Jag hoppas då att kunna få lite mer hjälp beviljad.
Skönt att katten mår bra!! Och när det gäller promenaden förtjänar du verkligen en dags vila. Till och med elitidrottare vilar ibland, så ha inte dåligt samvete för det!!
Stort tack för din kommentar! Den betyder mycket för mig! Önskar dig en fin dag. Kram
GillaGilla
Jag hoppas att mötena du har i slutet av månaden blir början på ngt bättre för er.
Och hjälpen måste du ha! Det är inte säkert de dömer dig. Man kan misstolka mycket (säjer inte att du gör det) när man är deprimerad pga sina skuldkänslor.
Om de dömer tänk att det är de som har problem! För så är det ju. Du gör allt du kan och orkar just nu och det är verkligen bra nog!!! Kram
GillaGillad av 1 person
Hej Anki! Du har rätt i att man kan misstolka mycket, i synnerhet när det kommunikationen som sker utan ord (den icke-verbala). Jag gör nog det ibland, men inte alltid. När jag upplever att jag blir dömd ska jag dock tänka på dina ord om att det då är de som har problem, och också att det jag just nu gör är bra nog. För det är precis det som det är så viktigt att känna. Om jag inte gör det, så mår jag ännu sämre. Stort tack för din kommentar och för din förståelse! Det betyder mycket för mig! Önskar dig och maken en riktigt fin dag. Kram
GillaGilla
Hoppas du kryar på dig snart! Finns möjlighet att handla mat via nätet där du bor? Och få det hemkört? Kostar visserligen lite men om man köper mycket åt gången med sånt som också är tungt eller otympligt att bära (typ toapapper, tvättmedel, tvål o.s.v.) kan det ändå löna sig. Brukar själv köpa stora laddningar så och proppa frysen full. Tror även det lönar sig i det långa loppet på så sätt att jag småhandlar mindre så även om jag har ont om pengar går det åt mindre i alla fall. Kramar
GillaGillad av 1 person
Hej! Tack för tips om hemkörning! Det finns här och vi har använt det en gång för att få hem julmat. Det skulle vi ju faktiskt kunna använda igen. Då kan vi kanske också passa på att köpa sådant som vår katt behöver, så att jag slipper att använda mina avlastningstider för detta. Kattsanden är ju också ganska tung. Stort tack för din kommentar! Den betyder mycket för mig! Önskar dig en riktigt fin dag. Kramar
GillaGilla