Jag är nere i en djup svacka och känner mig fortfarande så nedstämd, ledsen och deprimerad. Om jag bara kunde ta mig ur detta.
Min man ligger i sängen och sjunger. Trots att han fortfarande är mycket musikalisk och sången är vacker, känner jag att jag behöver ha det tyst ibland. Jag får emellertid ett fruktansvärt dåligt samvete när jag tänker på det sättet.
Min mans hjärna är så skadad att han måste ha tillsyn dygnet runt och han fungerar just nu som en tämligen gravt dement människa. Därför kan jag inte lämna honom och måste upprepa samma information om och om igen. Fast vissa dagar är det ändå lite bättre.
Min man får mycket hjälp från hemtjänsten, och också olika former av stöd som syftar till att göra livet lättare för honom. Men mig som har en psykisk problematik, och samtidigt också är yngre finns det nästan ingenting.
Jag är ensam med precis allt, och har varit det under så många månader nu. Det känns som om jag inte längre äger min tid. Jag kan visserligen gå ut två gånger i veckan, men nu orkar jag inte ens det. Min syster bor många mil härifrån, och jag kan inte visa hur huset ser ut för våra vänner. Jag skäms så förfärligt.
Jag sköter om min man och katten, men det blir liksom ingen energi kvar till mig. Men jag känner mig så självisk när jag funderar i dessa banor. Jag älskar ju min man oändligt mycket!!
I förrgår frågade en ur personalen från hemtjänsten mig om varför jag inte går ut och hämtar tidningen. Jag hade lust att ställa mig och skrika: ”Jag orkar bara inte!!”, men istället skyllde jag på att jag är rädd för att katten ska smita ut.
Jag kan heller inte åka in till den psykiska akutvårdsmottagningen just nu eftersom jag i sådant fall måste ordna ett korttidsboende till min man. Jag ska få besöka en terapeut en gång i månaden, och också få en telefontid där emellan. Det är allt.
DEPRESSED LADY 
Tack för att du berättar! När du gör det så undrar jag hur länge du kan orka? Att ta hand om din man alltså. Grymt svår sits du befinner dig i! All kraft till dig, kram
GillaGillad av 1 person
Stort tack snälla du! Ja, jag undrar också hur länge jag ska orka. Men på något sätt måste jag det, för ett liv på ett korttidsboende blir inget liv alls för min man. Han älskar huset med trädgården och blir också helt ifrån sig om jag inte finns vid hans sida. Bara jag är där, så tycker han att allting är bra. I somras då han var på ett korttidsboende i några månader var jag där från morgon till kväll, och det var ännu jobbigare än detta. Men på något vis måste jag försöka att se lite mer till mina egna behov, så att jag orkar. För ett par dagar sedan ringde jag till hemtjänsten och sa att vi måste ta bort det sista besöket (som brukar vara någon gång mellan 20 och 20.30), eftersom jag behöver somna tidigare då min man går upp på natten. Det är så svårt att slappna av för mig då jag vet att någon ska komma hit. Och faktum är att jag ändå har sovit bättre de senaste två nätterna. Håll tummarna för att det får fortsätta så! Kram fina du!
GillaGilla
Dom flesta kommuner erbjuder boendestöd för personer med psykisk ohälsa, de kan hjälpa en med otroligt mycket. Allt i från bara att det kommer något som man kan prata med en stund, eller hjälp med att komma ut en liten sväng. Om de kommer samtidigt som hemtjänsten är där för din man så kanske du kan släppa ansvaret om honom en liten stund och göra nåt för dig.
Dessa kan du nå genom att direkt kontakta kommunen eller även psykiatrin eller hälsocentralen kan också hjälpa.
Bara ett tips och förslag.
GillaGillad av 1 person
Stort tack för denna information! Mycket bra idé också att passa på att träffa boendestödet när hemtjänsten är hemma hos min man!! Jag tror att det är viktigt för mig just nu att komma ifrån allting för en stund och prata, kanske genom att ta en fika på stan. Då får jag nog nya krafter. Tack snälla för din kommentar!
GillaGilla
Så himla ledsen att läsa att du mår så dåligt! Hoppas innerligt att det känns lite bättre snart! Tusen kramar
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Hannah! Ja, det är inget vidare just nu. Men på något vis måste jag försöka att hålla ut. Jag har min man, syster och systerdotter att leva för. De är alla mitt allt. Kram fina du!
GillaGilla
Håller tummar och tår för din sömn. Man kan väl få avlastning typ var tredje lr varannan helg? Vet att det funkar så här iaf. Så vore ju din man mer hemma än borta iaf och du kunde kanske få lite andrum en stund?! Kram
GillaGillad av 1 person
Tack för din kommentar och för detta tips! Jag pratade med sjuksköterskan i hemsjukvården om mer avlastning igår. Hoppas att det går att ordna något som min man också tycker är meningsfullt. Kram fina du!
GillaGilla