Hur firar man det som man misstänker kommer att bli den allra sista julen med den man lever tillsammans med? Hur genomför man finalen av alla firade högtider tillsammans med den individ man tillbringat de senaste 20 jularna med? Hur kan man överhuvudtaget betrakta julen som en högtid då man ser ens livs kärlek förlora funktion efter funktion i kroppen?

Hur lyckas man förmedla hopp och styrka när ens hjärta har gått i tusen bitar och själen inte kan sluta gråta?

Jag vet inte det. Det enda jag vet är att jag måste klara av det.