Min man ramlade inatt. Jag vaknade upp och hittade honom på golvet bredvid vår säng. Under en lång tid försökte jag att lyfta upp honom, men det gick bara inte. Då fick vi larma nattpatrullen, som efter en liten tids väntan kom hem till oss och hjälpte honom upp.
Nu är min man mycket svag och har ont. Han pratar om döden, och om sin oro för hur jag ska klara mig om jag blir ensam. Det kommer jag inte att göra, men det säger jag inte till honom.
Just nu är mitt liv en mardröm. Det är tufft att med min problematik ha ensamt ansvar för precis allting, samtidigt som oron för min man lamslår mig. Mister jag honom kan jag helt enkelt inte fortsätta leva. Han har alltid varit den som är starkast av oss, och han har alltid hjälpt mig med precis allting. Nu är rollerna ombytta.
När man lider av psykisk ohälsa, kan man ibland må betydligt bättre om man träffar ”rätt” person som förstår hur man fungerar och också stöttar på det sätt som behövs. Min man är den personen för mig.
Det känns som om jag står framför ett stup.
DEPRESSED LADY 
Usch, jag vet inte vad jag ska säga. Inte mer än att jag inte vill byta liv med dig nu. Jag tycker det är jobbigt nog som idag, var tvungen att ta hand om både tvätt och disk. Det blir övermäktigt och jag får ångest.
Nu har jag gjort det och då kom jag på att jag måste dammsuga också.
Så har du det, det plus allt annat som måste göras.
Jag förstår din rädsla, eller jag förstår inte men jag kan ändå tänka mig att det måste vara mycket jobbigt för dig
Kram
GillaGilla
Tack fina du för din kommentar och för din hänvisning hit från din hemsida. Det betyder jättemycket för mig!!
Ja, jag har varit med om väldigt mycket i mitt liv, men det här tar verkligen priset. Det är så ensamt och det känns som om situationen håller på att bli mig övermäktig.
Jag känner igen mig så väl i det du beskriver också. Det känns skönt att vi förstår varandra!! Kram
GillaGilla